Jag sympatiserar helt med tanken bakom Marcus Jahnkes kollektion Trots. TROTS är t-shirtar som kombinerar färg och glitter med attityd och tuffhet för barn mellan 1 till 6 år. I TROTS finns det inga flick- eller pojkplagg. Det är upp till barn och föräldrar att själva välja. Tanken är att ge barn och föräldrar större frihet i valet av kläder. När Oii nu erbjuder 15% rabatt på sitt sortiment tänkte jag klicka hem några tröjor till Sonen. Följande konversation utspelar sig när Sonen siktar tröjan ovan.

-Titta hjärtat, vilken fin dinosaurietröja! -Men vad är det där? -Vadå för något? -Det där bakom dinosaurien? -Det är ett hjärta. - Men mamma, det går inte. Det ser konstigt ut. - Men gubben, dinosaurier kan väl också ha hjärtan? - Nej, mammma! Vad är det där andra bredvid dinosaurien? - Det är blommor, vännen. -Men det fanns ju inga blommor när dinosaurierna levde, mamma! Jag vill ha en tröja med bara en dinosaurie på.

Så mycket för de goda tankarna… I dagens Aftonbladet finns en stor krönika av Josefin Ahlström "Köp inte porriga dockor i julklapp". Krönikan handlar bland annat om Bratzdockorna som säkerligen står på många flickors önskelista inför julen. Leksakskatalogerna är då sannerligen fulla av dem! Krönikan går ut på att vi som vuxna har ansvar för de ideal som vi vill förmedla till våra barn ochatt vi inte skall vara slavar under leksaksfabrikanterna.

Jag har i omgångar funderat mycket över frågan och jag kan säga en sak - det var betydligt enklare med en liten bebis som fogade sig i att bli klädd som mamma ville och som ville leka med de leksaker som ställdes fram. Nu finns det två starka viljor som vill mycket och som har många åsikter om sakernas tillstånd. Resignation eller dinotröjor med gott syfte? Sonen kan klä ut sig i ballerinadräkt och tycka att han är jättefin, men dinosar med hjärta är bara helt fel! Som sagt - en aning frustration över sakernas tillstånd, men kanske också en tilltro till barnens förmåga att få prova på och att få utvecklas i sin värld. Tjänar man på att "censurera" barnets värld och inte tillåta en del saker? Sonen vill ha sjörövarpistoler, men det känns fel i maggropen. Å andra sidan har han numera en hel del svärd. Dottern kastar av sina Barbisars kläder och jag tror inte för ett ögonblick att hon reflekterar över de stora tuttarna och den onormalt smala midjan. Jag retar ihjäl mig på Prinsess-blaskan, men frågan är om Barnen ser vad vi ser. Jag tror numera på att erbjuda alternativ, att inte inreda hela rummet med Spindelmannen och att blanda Prinsesstidningen med starka tjejböcker. Allt behövs på något vis. Intressant att höra Dina tankar! - Mamma W

Tidningen mama har för tredje året delat ut utmärkelser till Årets Mamas och en Papa. Tilldragelsen firades med en stor fest på Café Opera. Varje år arrangeras en modevisning med välkända ansikten och deras barn. Ovan syns Tilde de Paula, Katerina Janoush och Sofia Wistam med telingarna. På tidningens framsida syns kvinnan som blev vald till Årets Mama - Emma Hamberg. Mammorna som exponeras i Mama och även i systertidningen Family Living domineras av en liten klick som hämtas framförallt från television, media och ibland kultur. I nästa nummer av Family Living skall vi få följa med Charlotte Perrelli med familj på solsemester. Hmm - har vi inte gjort det förut? Dessa människor formar mycket av den aktuella föreställningen om Maman. Storstadens lattemamas i ett stylish skimmer eller alla andra "vanliga" mammor? Vad vill vi se?

Cecilia von Krusenstjerna är minst sagt kritisk till fenomenet i dagens Expressen med sin artikel Kändismammorna dövar sitt samvete med pokaler. von Krusenstierna undrar om det pågår en återuppbyggnad av den borgerliga familjen. Hon beskriver sin egen medverkan på torsdagens event som en utomstående betraktare som iakttar kändiskvinnornas bisarra catwalk med sina barn. Motsättningen mellan designade möbler, yta, stylish mammor är total till tid med barnen och potentiella störda relationer mellan förälder och barn. Det är ju den lilla som ska vara jordens mitt för ett tag, det är den som ska stå i centrum. Det sägs att den nyfödda hjärnans vindlingar behöver väckas till liv och att det händer genom känslomässig respons. Det spelar ingen roll om man har inredd källare och läckraste kläderna, eller de mest funktionella overallerna, allt det där materiella som vi omger oss med är ju bara yta. Tiden du inte ger till dina barn kommer aldrig igen.

Med von Krusenstjernas bakgrund i den delvis självbiografiska En spricka i kristallen där en kärlekslös uppväxt i en ytlig värld skildras är det lätt att förstå hennes infallsvinkel.  Hur våra familjer än ser ut är det helt avgörande kvaliteten i samvaron med våra barn, lyhördheten inför deras behov, tankar och rädslor. En dagispersonal som med empati ägnar sig åt ett barn är mycket bättre än en stressad uttråkad mamma som inte klarar av närhet och känner skräck inför vad ett barns behov väcker i henne.

Läs gärna och begrunda! Själv känner jag som vanligt att verkligheten är betydligt mer mångfaciterad än att alltid vara svart och vit. En kritisk inställning till komsumtionssamhället mår vi nog alla bra av ibland, men måste det per automatik vara så att en Mamma som ägnar tid till sig själv, sin karriär och sitt hem inte fullt ut kan vara sann med sitt barn? Ytan får dock naturligtvis inte ta överhanden till ett självändamål som måste uppfyllas till vilket pris som helst. Vår tids största utmaning är hur man får ihop allting i vardagen med små barn. Vi tycks ha ett inneboende behov av att glutta in i de där glassiga mammornas hem och att höra att de har ungefär samma problem som oss (förutom ett gigantiskt hus på Lidingö, ekonomiskt oberoende och ett gäng stylister som kan piffa upp dem). Vad tycker Ni om celebsmammorna och von Krusenstjernas artikel? Intressant om Ni vill dela med er! - Mamma W

Läs och begrunda Karin Ströms artikel Barnet - en levande attiralj i gårdagens SVD. Ström fokuserar på den ökade konsumtionen gällande ting för barn och försöker att sätta in trenden i ett störe sammanhang. Från Madonnas uppmärksammade adoption går svepet till välharmonierade barnrum.

En del av denna strömning tillgodogör ni er just nu. Living by C&W erbjuder en personlig guidning i pryldjungeln och anledningen till att vi kan göra det är förstås en marknad som fullkomligt har exploderat de senaste åren. Konsumtionsvilliga 70-talister med vurm för design har blivit föräldrar och lätta offer för retrokläder och Barbapappor i alla dess former. Formspråket för barn hade inte förändrats på lång tid, vilket gjorde att det fanns ett stort hål på marknaden. Marknaden mättas förmodligen när cikeln sluts, men visst är det även positivt att vi numera tänker på form och design gällande våra små? Barnkammaren står  förväntansfullt på tur inför nästa makeover-fas i hemmen. Nyligen kunde föräldrar och barn titta på "extreme-barnrums-makeover" i bollibompatappning.

Det skulle vara intressant att höra era tankar kring fenomenet! Blir våra barn mer och mer till levande statement-attiraljer för stressade heltidsarbetande föräldrar som försöker döva det dåliga samvetet över minus på närvarokontot med prylar, eller ser ni positivt på att form, stil och design även hittat in i barnkammaren?

Under alla omständigheter finns marknaden och vi lovar att göra vårt bästa för att ge er vägledning i den växande och spännande barnvärlden! - Mamma W & Mamma C

En nyhet på Living by C&W är intervjuer med designers inom fältet form för barn. Håll utkik!

Det pågår parallella samtal i media kring mamman för tillfället. Debatten rasade när Elsie Claesons bok om det moderlösa samhället var aktuell tidigare i höst. Boken är fortfarande oläst för min del, men den bärande tanken enligt förlaget är tanken om "kvinnolivets viktigaste projekt: moderskapet". Särartsfeminismen, där kvinnan anses vara speciellt lämpad för omhändertagande på grund av sitt kön,  firar således nya triumfer. Kvinnor och män anses vara olika av biologiska orsaker och de kvinnliga egenskaperna skall uppvärderas. Den klassiska hemmafrun är ett stilideal på stark frammarsch.

En annan strömning är ett ökat problematiserande av tanken om moderskapets centrala roll i kvinnors liv. Stephanie Calman fick ett stort genomslag i debatten med sin bok Confessions of a Bad Mother tidigare i år, liksom den brittiska mamman Helen Kirwan Taylor som orsakade ramaskri med sin artikel Sorry, but my children bore me to death!. Tanken att en mamma blev uttråkad i sina barns sällskap blev alldeles för mycket för många. På nätet kan man även gå med i Bad Mothers Club och dela sina erfarenheter av föräldraskapet med likasinnade.

I anslutning till Aftonbladets aktuella artikel i ämnet ger psykologen Malin Bergström en sansad bild av den moderna mamman i en läsvärd intervju. Jag gillar speciellt hennes förslag på den ideala leken som kombinerar förälderns behov med barnens - läs tidningen medan du låtsas att du är ett berg som dockorna klättrar på.

Intressant om Ni vill dela era tankar kring Mamman! - Mamma W

(Bilder: Prisma, Play.com, Bad Mothers Club & Anne Taintor)

Supermamman Hillevi Wahl medverkar i gårdagens Metro med en artikel kring att funktionshindrade barn är osynliggjorda i media - Jag vill se fyrklöversbarn - överallt. Artikeln ledsagas av en undersökning där man kan fylla i om Wahl har rätt eller inte. Föga överraskande är det en jordskredsseger för att hon har rätt - kan man tycka något annat? Kan man tycka att det inte är okej för utveklingsstörda barn att vara med i Bolibompa? Nej, det kan man nog inte.

Jag kommer att tänka på Benettons mycket uppmärksammade reklam från 2000 betitlad Sunflowers. The photos give an impression of unstrained genuineness, innocence and hope. They are pictures that, as Tamaro emphasises, “speak of a world with no defences, no limits, no preconceptions. A world that presents itself by offering the immediacy of its love”. När jag föreläste på universitetet använde jag (med inspiration från Majgull Axelsson) reklamkampanjen för att visa på att vi ofta gör de funktionshindrade till några andra än vi själva. De utvecklingsstörda barnen blir ofta till gudagåvor som kan visa oss något om den sanna kärlekens väsen. De är oförstörda, rena och på ett sätt bättre än vi andra "normala". Det är farligt att idealisera på detta vis. Pendeln kan likagärna svänga till ett demoniserande istället, som den har gjort många gånger bakåt i historien.

För visst är det ändå så att de funktionshindrade barnen är mer representerade i media nu än tidigare? Lite kan bli mer naturligtvis, men vad jag skulle vilja se är att de barnen oftare blir tagna på precis samma villkor som vilka barn som helst. Trotsiga småttisar som inte vill gå och sova, syskonkiv och kreativa små. Att barnen framförallt blir barn och inte funktionshindrade barn. (Mina föreställningar utmanades rejält vid en konferens en gång. Vi var på samma ställe där en stor konferens för synskadade pågick för fullt. När vi skulle gå hem på kvällen mötte vi glada gäng som uppenbarligen hade fått alldeles för mycket att dricka. Runda om fötterna gick de och famlade efter de rep som satts upp som ett enkelt hjälpmedel. Det är självklart att de hade samma konferensvanor som många andra, men mina normföreställningar fick sig en rejäl knäck här…)

Intressant att höra era tankar kring artikeln! - Mamma W

Vad är det som gör att man vid det första barnet dels är fullständigt inlindad i sin egen lilla bebisbubbla, dels kör jämförelseracet med alla andra?

Jag antar att jag inte är unik i mitt agerande. När jag hade dottern i magen gick jag in för graviditeten med hull och hår. Graviditeten blev mitt främsta projekt. Jag insöp all information jag kom åt i form av specialtidningar och böcker i ämnet. Jag blev en flitig skribent på ett föräldraforum på nätet. Jag plöjde genom tester av babyting, för att försäkra mig om att jag skulle få det bästa till min kommande bebis. Jag hängav mig dels åt min egen speciella upplevelse av att vara gravid, dels sökte jag hela tiden bekräftelse och identifikation från andra håll.

När bebisen sen kom var dubbelheten där också. Jag blev överrumplad av hur valhänt jag kände mig med dottern på BB, men jag lärde mig snabbt och jag blev på ett sätt den främste experten på mitt eget barn. Å andra sidan satt jag med en konsturerad föräldragrupp lokalt och på nätet nationellt och jämförde frekvensen på spyorna, vikten på barnet och sömnrutiner.

Linda Skugges lördagskrönika i Expressen "Säg aldrig nej till tips" handlar om hur vi mammor (för det är vi som är adresserade) borde ta tillvara på väl menade tips, istället för att stöta bort dem som kritik eller som en undervärdering av den egna föräldrarollen. Mammor uppmanas att sända in sina bästa råd till Skugge som planerar att lägga ut dem på sin blogg sedan.

När jag läste krönikan kastades jag in i den första bebisbubblan igen. Jag sökte dels identifikation hela tiden, dels slog jag just bort råd som jag ibland tolkade som en utmaning mot min föräldraroll. Det mesta blir laddat i början och man är sårbar som förstagångsförälder. Allt står på spel på något sätt - här gäller det att visa sig på styva linan och att man klarar sin nya föräldraroll. Generationerna bryts mot varandra om amningsfrekvens, BVC-tanternas centrala roll i livet med viktkurvornas makt blir till en utvärdering av hur mycket näring man har lyckats fylla den lilla kroppen med och barnvagnsmaffians normerande fikor blir till en bebisjämförelsefest. Mitt i allt detta skall man finna tilltron till sig själv och sin egen förmåga i bebislandet.

Det är också mycket lätt att ta på sig förtjänsten för goda beteeenden hos guldklimpen själv, medan mindre önskvärda beteeenden förklaras med utomstående faktorer. Dottern sov hela nätter från tre månaders ålder. Jag kunde inte riktigt förstå vad alla andra gjorde för fel som låg och ammade hela nätterna! Hade de ingen nattningsritual som vi hade? Var de alldeles för slappa med sina bebisar? Skämde de rent av bort dem? Här gav jag råd och berättade hur vi hade gjort med dottern. De andra lyssnade förmodligen inte, utan sökte identifikationen hos andra mammor som låg hålögda på nätterna. Sedan kom Sonen som var en betydligt större utmaning när det gällde nattsömn. Han låg och tuttade på mig nätterna genom. Men hallå! Var det inte vi som kunde detta med att få barn att sova hela natten??!! Är det så att större ödmjukhet och självinsikt ökar med antalet barn? Blir det mindre prestige och mer förmåga att lyssna på andra? Inser man lättare att barn är individer och därmed mycket olika? Kanske.

Vad vill jag säga med detta? Kanske att goda råd är dyra i bebislandet som kan vara minerat ibland. Välmenande människor trampar lätt på minor som sätter igång tankar om att man inte duger som förälder, att man inte har informerat sig tillräckligt och att andra vet bättre vad som passar för ens eget barn. Det gäller att kryssa rätt om man vill ge sig in på rådgivarbanan.

I de goda råden utgår man kanske främst från sig själv och vad som har fungerat i ens egen situation. Och här stöter man också på patrull. Vad som fungerar i ett sammanhang och för ett barn, fungerar kanske inte i det andra. Här finns det naturligtvis gurus som hävdar det motsatta. Det är metoden det hänger på, inte barnet. Ta exempelvis alla metoder för att få spädbarn att somna på som finns på marknaden. Om man bara gör rätt, så sover barnet punkt Och alla onödiga inköp som man kunde ha besparat sig efter att ha lyssnat på ingivelser och goda råd. Alla mysiga Babybjörnisar på staden - klart att man skulle ha en sådan. (Vi använde nästan aldrig bärselen) Och amningspump - hur praktiskt som helst. (Jag pumpade aldrig ur) Och mina goda råd om att bunkra upp med massor av små spytrasor (eftersom mina bebisar kräktes floder) - sedan får man ett barn som nästan aldrig kräks. Goda dyra råd som sagt…

Skall man bara resignera och låta alla sköta sitt? Nej, det tror jag inte. Vi behöver varandra och varandras erfarenheter. Men ibland är det inte så lätt bara. Och jag skall inte ge några råd, men Ni kanske vill? Era bästa råd och tips? Eller era reflektioner över ämnet - är goda råd dyra? - Mamma W

I dag utkommer bilderboken Vilda Säger nej! av Marie Bosson Rydell. Boken skall distribueras till förskolorna och riktar sig till barn 3-6 år. Boken handlar om sexuella övergrepp mot barn, hur barnen kan lära sig att säga nej och hur man kan berätta om det fruktansvärda.

…när Ellen skulle hjälpa sin mamma med fikat, ville Andreas att Vilda och han skulle leka en lek själva, som han hade hittat på. Vilda sa okej, det verkade spännande. Men när han visade sin snopp för henne och drog ner hennes byxor blev hon rädd. Han skulle precis ta med handen på Vildas snippa, när mamman ropade att fikat var klart. Då tog han på sig byxorna igen och sa att Vilda inte fick skvallra för någon. Det skulle vara deras hemlis. (Utdrag hämtat från Aftonbladet).

Boken lär bli mycket omdebatterad. Det är positivt att fokus kommer på frågor om barns rättigheter till sin egen kropp och att frågan kring sexuella övergrepp mot barn stannar på den aktuella agendan. Min spontana reaktion till boken är ändå - nej! Jag skulle inte vilja läsa den för mina barn, samtidigt som det är viktigt att de lär sig vara försiktiga och att de alltid vet att de är de enda som har rätt till sina kroppar. Man vill skydda sina barn från allt ont, men de måste också förberedas för att världen inte alltid är god. Boken sätter onekligen igång många tankar och det är dubbelt känner jag. Vad tycker Du? - Mamma W

Fredrik Reinfeldt valdes till moderaternas partiledare under en partistämma i oktober 2003, ett år efter Bo Lundgrens stora nederlag i valet 2002. Reinfeldt skapade "de nya moderaterna", och partiet genomgick en rad förändringar, bland annat övergav man kraven på omfattande skattesänkningar.

Kritikerna påstår att partiet kom att präglas av för mycket socialdemokratiska vänsterinfluenser. Och kanske inte helt oväntat kallar man sig "Sveriges nya arbetarparti". förespråkarna anser dock att förändringarna är nödvändiga för att kunna vinna valet. "De nya moderaterna" har hur som helst lyckats med att fördubbla partiets opinionsstöd mellan åren 2002 och 2005.

Reinfeldt var också en av de drivande krafterna bakom bildandet av den borgerliga valalliansen "Allians för Sverige", och siktet har naturligtvis varit inställt på valseger idag.

Vad tror ni? Kommer vi minnas Fredrik Reinfelt som tillsammans med "Allians för Sverige" fick Göran Persson att stiga ner från tronen som Sveriges statsminister vid valet 2006? - Mamma C

Tidigare i veckan skrev jag ett inlägg om McDonalds bokveckor och om tanken på skatt på fet mat. (De första böckerna är bärgade till Barnen…). Sedan dess har Svenska Livsmedelverkets stora undersökning om barns matvanor landat. Luntan finns att läsa på deras hemsida, men den har även fått stort utrymme i media där sammanfattningar finns att tillgå. Dagens Brännpunkt i SVD behandlar också frågan ur projektgruppen Matrocks synvinkel. Frågan är brännande aktuell, men har lyst med sin frånvaro i valdebatterna. Frågan är om den nya undersökningen kan sätta matvanorna på dagordningen igen. För här behövs såväl diskussioner som framtida åtgärder, det är en sak som är säker.

Vad tycker Ni generellt? Har valdebatterna handlat om frågor som känns angelägna för Er? - Mamma W

Update: Om Jamie Oliwers skolmat och mammors "langning" av snabbmat. Vad tycks?

Januari 1993 valdes Gudrun Schyman till Vänsterpartiets ordförande. Hon tog samtidig avstånd från kummunismen, även om partiet redan 1990 hade slopat "kommunisterna" och antagit partinamnet Vänsterpartiet rätt och slätt.

Det talas om "Westerberg-effekten", men många hänvisar även till en "Gudrun-effekt".

Gudrun Schyman hade en karismatisk förmåga att attrahera nya väljargrupper som gjorde att hon lyckades mer än fördubbla det egna partiets representation i riksdagen. Och tack vare Gudrun Schyman så är feminismen en viktig fråga inom vänsterpartiet.

I början av 2003 avgick Gudrun Schyman som partiledare på grund av misstankar om skattebrott som bottnade i felaktigt uppgivna deklarationsuppgifter.

Våren 2005 presenterades hon som en av grundarna till nätverket Feministiskt initiativ, och siktet var riksdagsvalet 2006.

Under pågående valkampanj har Fi fått uppmärksammad draghjälp, tillika ekonomiska resurser av ingen mindre än Jane Fonda.

Vad tycker ni om Fi som feministiskt parti? Behövs det? Vad är chanserna inför i morgon? - Mamma C

Kanske förknippar vi Karin Söder mest med hennes initiativ till lördagsstängt systembolag, vilket infördes 1982 då Karin Söder var sittande socialminister.

Men Karin Söder har också gjort avstamp i historiken genom att ha varit Sveriges första kvinnliga utrikesminister (1976-78) samt Sveriges första kvinnliga partiordförande för ett riksdagsparti  (1986-87). 

Om du skulle få välja helt fritt, vilken politiskt aktiv kvinna skulle du helst se som ny partiledare?- Mamma C

(Bild: DN)

Bert Willis Karlsson, född 1945 i Tidan, Skövde kommun. Skivbolagsdirektör, entreprenör och programledare.

Greve Ian Melcher Shering Wachtmeister af Johannishus, född på julafton 1932 i Bärbo, Södermanland. Son till godsägaren greve Ted Wachtmeister och Adrienne De Geer.

Dessa två tillsynes nästan skrattretande omaka herrarna startade 1991 partiet Ny Demokrati.

Partiet är nog mest känt för att stapla ölbackar, myntat uttrycket "drag under galosherna" (som en pik till, enligt Bert och Ian; etablerade, byråkratiska och stelbenta politiker), och att under namnet "Bert-Ians" ha givit ut en singel "Häng med, häng med", med Paul Paljett som kompositör.

Förövrigt saknade partiet tydlig ideologisk inriktning, men lyckades ändå på inte mindre än ett halvår efter grundandet ta sig in i riksdagen. Dock lyckade man inte under denna tiden genomdriva några nämnvärda politiska beslut.

Kanske kan man våga påstå att de ändå lyckades med konststycket att bli en spitting image av sig själva? - Mamma C

Valkampanjen 1985: Vid det svenska riksdagsvalet 1985 var Bengt Westerberg fortfarande ganska ny i gården. Han hade valts till partiledare i oktober 1983.  Folkpartiet hade hamnat i skymundan med en storlek på endast 5,9% (Riksdagsvalet 1982), och Westerberg hade svårt att göra sin röst hörd i det allmänna politiska valfläsksbruset.

Men så kom det plötsligt, Westerbergs publika genombrott. Under en TV-utfrågning i augusti gav den nye partiledaren ett intryck av en ledig och okonstlade politiker som "försvarade den sociala välfärden men som ändå ville effektivisera den offentliga sektorn och göra slut på offentliga monopol". Den så kallade Westerbergeffekten ledde till att valet 1985 blev Folkpartiets stora segerval. Medan övriga partier noterade förlustsiffror, så ökade Folkpartiet med drygt 8%.

Här är 1985 års valresultat:

Folkpartiet gick upp med 8,33%
Socialdemokraterna gick ner med 0,93%
Moderata samlingspartiet gick ner med 2,31%
Centern gick ner med 3,06%
Vänsterpartiet kommunisterna gick ner med 0,20%
Miljöpartiet gick ner med 0,15%

Tycker du att det idag finns någon partiledare med liknande karisma som kan komma att resultera i en ny Westerbergeffekt? - Mamma C

Alva Myrdal är känd som svensk socialdemokratisk politiker, diplomat, riksdagsledamot, statsråd samt mottagare av Nobels fredspris (1982). Hon var även gift med Gunnar Myrdal. Tillsammans skrev de boken "Kris i befolkningsfrågan". Här kan vi läsa om de första trevande försöken att institutionalisera familjen och flytta barnen från hemmet och modern, till kommunal dagverksamhet.

Hon såg inga som helst fördelar i den traditionella familjekonstellationen, utan barnen skulle fostras kollektivt. Alva förespråkade även barnflickor som ett bra alternativ till modern. Grundtanken hos, framförallt Alva var att båda föräldrarna skulle arbeta utanför hemmet och att patriarkatet måste krossas. Kvinna och man skulle till varje pris stöpas i en och samma form. Allt detta för att medelklassen skulle ha råd att skaffa fler barn. Sverige hotades vid den här tiden av befolkningsminskning, och detta var Alvas lösning på problemet.

Kritikerna däremot menade att paret Myrdals enda mål var att leda in kommande generationer i strikt socialdemokratiskt tänkande.

Dagens familjepolitiska debatt hänvisar fortfarande till Alva Myrdals tankar från 1930-talet, nedpräntade tankar som lade grunden till vår generations (i mångas ögon) ofria familjesituation. Nämligen; båda föräldrarna skall arbeta heltid och barnen skall skolas in på förskolan från ett års (helst) ålder. Allt annat är avvikande och stör, inte bara grannar och bekanta, utan även svenska folkets jämställdhetssträvan och den allmänna ordningen.

I Jan Myrdals bok; Barndom kan man läsa om paret Myrdals äldste sons uppväxt med två lika upptagna föräldrar som lade ner större engagemang i sina arbeten än på sina barn. Barnen som de lät kollektivet uppfostra enligt egen framgångsrik (?) modell. - Mamma C

Vad är optimal familjepolitik för Er?

På fredag inleds McDonalds kampanj Bok Happy Meal, där kidsen får en bok som medföljare till sin obligatoriska box. Läsrörelsen medverkar i kampanjen och årets böcker är Billy i skolan av Birgitta Stenberg och Matti Lepp, Morfar är sjörövare av Jan Lööf, Tummens mamma slutar röka av Inger & Lasse Sandberg samt Kråke i skogen av Marie Bosson. Jag måste säga att tanken på böcker känns väldigt frestande i jämförelse av efterdyningarna efter hamburgerjättens lilla spelare från i somras. Jag fick överdos på dubidamdamdam för länge sedan…

I spåren av Supersize Me tävlar snabbmatsfabrikanterna i konsten att erbjuda hälsosamma alternativ. Att beställa en box till barnen innebär numera en rad valmöjligheter. Valet för de flesta barn är dock inte speciellt svårt. Hamburgare, pommes strips och läsk - om barnen själva får välja (Á la ökänd reklam för kattmat). Utbudet av familjevänliga restauranger är tämligen begränsat, så många vägar leder till boxarna. Jag knaprar morötter och äter fullkornsbröd. Barnen väljer juice och Dottern väljer ibland morötter, men annars är det det gamla vanliga hur väl än boxfabrikanterna vill få oss att inse hur duktiga de är på frukt och grönt. Och nu kan man dessutom rättfärdiga en box med att få en bok…

I England har världskändisen Jamie Oliver slagit till med storsläggan vid lanseringen av den nya TV-serien. Pressen har matats med bilder på Oliver i en jättelik kostym och det senaste uttalandet lyder - Jag har spenderat två år med att vara politiskt korrekt gentemot föräldrar men det är dags att tala klarspråk. Om man ger sina barn chips och läsk är hafsiga skitstövlar!

I valrörelsen har det varit tyst om den tickande folkhälsobomben, men tidningarna håller igång det hela med undersökningar om det skall vara skatt på fet mat eller inte. SIFO har nyligen gjort en undersökning gällande svenskarnas inställning till frågan och många är positiva till förslaget. Detta är ett perspektiv på frågan naturligtvis och det är inte så enkelt. Men ändå intressant att reflektera kring - Vad tycker Du? - Mamma W