Livets hårda skola
Dottern fick det utmärkta barnspelet Pingu på skattjakt på sin födelsedag. Det blev snabbt populärt att trycka på det lilla iglootaket där tärningen förvaras (smart tänkt!) och att peka på små isflak. Problemet var ju när man fick isflak som var bara vita och inte med guld. Först till fem guldflak vinner. Barnen vill ha guld hela tiden och de vill vinna hela tiden. Dottern anser sig dessutom ha ett stort försteg eftersom det är hennes spel.
I lördags firade vi jul med morfar och mormor och kusinerna. Nu var det dags igen. Denna gång var det Sonen som fick Dinosauriespelet. Sonen har redan lekt mycket med de små minidinosarna som utgör spelpjäser och markörerna har prytt hela vårt vardagsrumsgolv. I dag var det premiär för själva spelandet. Spelet går ut på att rädda en liten dinobebis vilket Barnen greppade snabbt. Turordning, att man inte alltid får en sexa på tärningen, att man skall följa en spelplan, att man ibland skall tänka stragegiskt, att andra kan vinna fördelar på ens bekostnad och att man inte alltid kan vinna var det sämre med. Och detta är ju Sonens spel och därför skall ju han få bestämma om det! Logik enligt en treåring och efter mycket tandagnisslan och utbrott kom Barnen fram till att Mamma i alla fall kom sist med sin slöa Stegosaurus. Livets hårda skola i miniatyrformat. Ett vardagsdrama så gott som något. - Mamma W
(På bilden syns även vårt fiaspel från PS TOYS. Barnen leker än så länge mest med de stora pjäserna…)
