Frustration över sakernas tillstånd!
Jag sympatiserar helt med tanken bakom Marcus Jahnkes kollektion Trots. TROTS är t-shirtar som kombinerar färg och glitter med attityd och tuffhet för barn mellan 1 till 6 år. I TROTS finns det inga flick- eller pojkplagg. Det är upp till barn och föräldrar att själva välja. Tanken är att ge barn och föräldrar större frihet i valet av kläder. När Oii nu erbjuder 15% rabatt på sitt sortiment tänkte jag klicka hem några tröjor till Sonen. Följande konversation utspelar sig när Sonen siktar tröjan ovan.
-Titta hjärtat, vilken fin dinosaurietröja! -Men vad är det där? -Vadå för något? -Det där bakom dinosaurien? -Det är ett hjärta. - Men mamma, det går inte. Det ser konstigt ut. - Men gubben, dinosaurier kan väl också ha hjärtan? - Nej, mammma! Vad är det där andra bredvid dinosaurien? - Det är blommor, vännen. -Men det fanns ju inga blommor när dinosaurierna levde, mamma! Jag vill ha en tröja med bara en dinosaurie på.
Så mycket för de goda tankarna… I dagens Aftonbladet finns en stor krönika av Josefin Ahlström "Köp inte porriga dockor i julklapp". Krönikan handlar bland annat om Bratzdockorna som säkerligen står på många flickors önskelista inför julen. Leksakskatalogerna är då sannerligen fulla av dem! Krönikan går ut på att vi som vuxna har ansvar för de ideal som vi vill förmedla till våra barn ochatt vi inte skall vara slavar under leksaksfabrikanterna.
Jag har i omgångar funderat mycket över frågan och jag kan säga en sak - det var betydligt enklare med en liten bebis som fogade sig i att bli klädd som mamma ville och som ville leka med de leksaker som ställdes fram. Nu finns det två starka viljor som vill mycket och som har många åsikter om sakernas tillstånd. Resignation eller dinotröjor med gott syfte? Sonen kan klä ut sig i ballerinadräkt och tycka att han är jättefin, men dinosar med hjärta är bara helt fel! Som sagt - en aning frustration över sakernas tillstånd, men kanske också en tilltro till barnens förmåga att få prova på och att få utvecklas i sin värld. Tjänar man på att "censurera" barnets värld och inte tillåta en del saker? Sonen vill ha sjörövarpistoler, men det känns fel i maggropen. Å andra sidan har han numera en hel del svärd. Dottern kastar av sina Barbisars kläder och jag tror inte för ett ögonblick att hon reflekterar över de stora tuttarna och den onormalt smala midjan. Jag retar ihjäl mig på Prinsess-blaskan, men frågan är om Barnen ser vad vi ser. Jag tror numera på att erbjuda alternativ, att inte inreda hela rummet med Spindelmannen och att blanda Prinsesstidningen med starka tjejböcker. Allt behövs på något vis. Intressant att höra Dina tankar! - Mamma W
Jag igen… Den tröjan skulle min 4-åring lätt vilja ha på sig, “frän var den” säger han när jag frågade! Hans favofärger är rosa och lila, vilket han får ha på sig när jag hittar snygga tröjor. Personligen blir jag irrterad när det är uppdelat tjej och killavdelningar i butikerna! Nu kom jag in på något annat.
Jag tror inte att barn ser saker på samma sätt som oss men vissa saker känns helt fel att de är som de är. Tror också på att erbjuda alternativ och att inte överdriva. Nu är jag så trött så jag vet inte vad jag skriver längre…
Comment by Jessica — 15 December 2006 @ 21:33
Jättebra, jag har aldrig förstått det där med att prägla färger och mönster på barn.
Jag skulle nog tom kunna tänka mig den där t-shirten själv:) Trevlig helg!
Comment by Anneli — 15 December 2006 @ 22:31
-En sån jag vill ha, komma tomten jag fylla år!
-Vad är det för någonting på tröjan?
-Saur!
-Mera då?
-Blommor.
Jag visade tröjan just för barnen. Sonen gillar den. Det är en dinosaur på. Sedan att det är rosa blommor, hjärtan också verkar han inte bry sig om alls.
Dottern gillar den också.
Jag skulle kunna tänka mig att köpa en sådan.
Lagom är bäst! Jag tror att barnen behöver lite hjältar också. Lagom doser av spindelmannen och co. är okej. Vi har, hittills, 5 kalsonger, en tröja, ett par strumpor och en keps med spindelmannen. Inga tapeter, sängkläder eller inredning eller sånt. Barnens rum är ganska så neutrala på sådant. Jo, dottern har Pippi Långstrump på sängkläderna.
De tröttnar ju ganska snart också, man kan inte köpa nytt hur ofta som helst.
Bratz och Barbie har de inget alls av ännu. De dockorna dottern kommer att få i julklapp är familjen Lundby!
De får gärna vara barn länge för min del. De behöver inte leksaker som är anpassade för större barn utan sådant som passar för deras ålder. Det kommer tids nog ändå.
Det där med vapenleksaker tar jag det också stilla med, så länge det går. Köper inte några själv. men jag märker att sonen gärna vill ha t ex en pinne i skogen till en pistol. Vi får väl se…
Alltså det är inte helt lätt att köpa och välja leksaker!
Comment by Nilla — 16 December 2006 @ 13:15
Tycker det låter vettigt det du säger. Ungefär så skulle jag nog själv formulera mina tankar kring det här. Det handlar ju om att det faktiskt finns skillnader mellan flickor och pojkar. Och sen, tillkommer barnens värld och vad den nu innebär för dem, vi vuxna har nog glömt och i stor grad tappat förmågan att komma in i den. Dessutom tillkommer personliga egenskaper. Allt detta i salig blandning kräver lyhördhet samtidigt som vi som föräldrar ändå bestämmer i slutändan vilka moraliska värderingar vi vill föra vidare till våra barn. Det är många ingredienser i barnuppfostran….
Comment by Elena — 17 December 2006 @ 10:41
Jag tror på det du skriver om att barn inte ser det vi ser, men jag tror/vet att dom registrerar.
- pappor diskar inte det gör mammor…
- flickor har inte eldsflammor det har pojkar…
- pojkar har kort hår, flickor långt…
- flickor har rosa slottslego, pojkar bionicle…
- pappa kör bilen, mamma sitter bredvid…
- mamma köper kläder pappa köper verktyg…
osv. osv.
Men å andra sidan är inte livet svart och vitt som tur är!
Jag tycker det är jätteviktigt att vi erbjuder våra barn allt men även ser till oss vuxna hur vi har det hemma, och hur vi fördelar vardagssysslorna…
hej hej från mig…
Comment by Charlotta — 17 December 2006 @ 21:51
Roligt att läsa era kommentarer! Det är svårt och dubbelt detta. Sonen har kommit fram till ja, kanske ändå. Barnens föreställningar formas av mycket och man kan erbjuda sunda värderingar. De gör ju vad vi gör också och inte vad vi vill att de skall göra. Tack för att ni delade med er!
Comment by MammaW — 18 December 2006 @ 20:32