Frustration över sakernas tillstånd!
Jag sympatiserar helt med tanken bakom Marcus Jahnkes kollektion Trots. TROTS är t-shirtar som kombinerar färg och glitter med attityd och tuffhet för barn mellan 1 till 6 år. I TROTS finns det inga flick- eller pojkplagg. Det är upp till barn och föräldrar att själva välja. Tanken är att ge barn och föräldrar större frihet i valet av kläder. När Oii nu erbjuder 15% rabatt på sitt sortiment tänkte jag klicka hem några tröjor till Sonen. Följande konversation utspelar sig när Sonen siktar tröjan ovan.
-Titta hjärtat, vilken fin dinosaurietröja! -Men vad är det där? -Vadå för något? -Det där bakom dinosaurien? -Det är ett hjärta. - Men mamma, det går inte. Det ser konstigt ut. - Men gubben, dinosaurier kan väl också ha hjärtan? - Nej, mammma! Vad är det där andra bredvid dinosaurien? - Det är blommor, vännen. -Men det fanns ju inga blommor när dinosaurierna levde, mamma! Jag vill ha en tröja med bara en dinosaurie på.
Så mycket för de goda tankarna… I dagens Aftonbladet finns en stor krönika av Josefin Ahlström "Köp inte porriga dockor i julklapp". Krönikan handlar bland annat om Bratzdockorna som säkerligen står på många flickors önskelista inför julen. Leksakskatalogerna är då sannerligen fulla av dem! Krönikan går ut på att vi som vuxna har ansvar för de ideal som vi vill förmedla till våra barn ochatt vi inte skall vara slavar under leksaksfabrikanterna.
Jag har i omgångar funderat mycket över frågan och jag kan säga en sak - det var betydligt enklare med en liten bebis som fogade sig i att bli klädd som mamma ville och som ville leka med de leksaker som ställdes fram. Nu finns det två starka viljor som vill mycket och som har många åsikter om sakernas tillstånd. Resignation eller dinotröjor med gott syfte? Sonen kan klä ut sig i ballerinadräkt och tycka att han är jättefin, men dinosar med hjärta är bara helt fel! Som sagt - en aning frustration över sakernas tillstånd, men kanske också en tilltro till barnens förmåga att få prova på och att få utvecklas i sin värld. Tjänar man på att "censurera" barnets värld och inte tillåta en del saker? Sonen vill ha sjörövarpistoler, men det känns fel i maggropen. Å andra sidan har han numera en hel del svärd. Dottern kastar av sina Barbisars kläder och jag tror inte för ett ögonblick att hon reflekterar över de stora tuttarna och den onormalt smala midjan. Jag retar ihjäl mig på Prinsess-blaskan, men frågan är om Barnen ser vad vi ser. Jag tror numera på att erbjuda alternativ, att inte inreda hela rummet med Spindelmannen och att blanda Prinsesstidningen med starka tjejböcker. Allt behövs på något vis. Intressant att höra Dina tankar! - Mamma W





