Tidningen mama har för tredje året delat ut utmärkelser till Årets Mamas och en Papa. Tilldragelsen firades med en stor fest på Café Opera. Varje år arrangeras en modevisning med välkända ansikten och deras barn. Ovan syns Tilde de Paula, Katerina Janoush och Sofia Wistam med telingarna. På tidningens framsida syns kvinnan som blev vald till Årets Mama - Emma Hamberg. Mammorna som exponeras i Mama och även i systertidningen Family Living domineras av en liten klick som hämtas framförallt från television, media och ibland kultur. I nästa nummer av Family Living skall vi få följa med Charlotte Perrelli med familj på solsemester. Hmm - har vi inte gjort det förut? Dessa människor formar mycket av den aktuella föreställningen om Maman. Storstadens lattemamas i ett stylish skimmer eller alla andra "vanliga" mammor? Vad vill vi se?

Cecilia von Krusenstjerna är minst sagt kritisk till fenomenet i dagens Expressen med sin artikel Kändismammorna dövar sitt samvete med pokaler. von Krusenstierna undrar om det pågår en återuppbyggnad av den borgerliga familjen. Hon beskriver sin egen medverkan på torsdagens event som en utomstående betraktare som iakttar kändiskvinnornas bisarra catwalk med sina barn. Motsättningen mellan designade möbler, yta, stylish mammor är total till tid med barnen och potentiella störda relationer mellan förälder och barn. Det är ju den lilla som ska vara jordens mitt för ett tag, det är den som ska stå i centrum. Det sägs att den nyfödda hjärnans vindlingar behöver väckas till liv och att det händer genom känslomässig respons. Det spelar ingen roll om man har inredd källare och läckraste kläderna, eller de mest funktionella overallerna, allt det där materiella som vi omger oss med är ju bara yta. Tiden du inte ger till dina barn kommer aldrig igen.

Med von Krusenstjernas bakgrund i den delvis självbiografiska En spricka i kristallen där en kärlekslös uppväxt i en ytlig värld skildras är det lätt att förstå hennes infallsvinkel.  Hur våra familjer än ser ut är det helt avgörande kvaliteten i samvaron med våra barn, lyhördheten inför deras behov, tankar och rädslor. En dagispersonal som med empati ägnar sig åt ett barn är mycket bättre än en stressad uttråkad mamma som inte klarar av närhet och känner skräck inför vad ett barns behov väcker i henne.

Läs gärna och begrunda! Själv känner jag som vanligt att verkligheten är betydligt mer mångfaciterad än att alltid vara svart och vit. En kritisk inställning till komsumtionssamhället mår vi nog alla bra av ibland, men måste det per automatik vara så att en Mamma som ägnar tid till sig själv, sin karriär och sitt hem inte fullt ut kan vara sann med sitt barn? Ytan får dock naturligtvis inte ta överhanden till ett självändamål som måste uppfyllas till vilket pris som helst. Vår tids största utmaning är hur man får ihop allting i vardagen med små barn. Vi tycks ha ett inneboende behov av att glutta in i de där glassiga mammornas hem och att höra att de har ungefär samma problem som oss (förutom ett gigantiskt hus på Lidingö, ekonomiskt oberoende och ett gäng stylister som kan piffa upp dem). Vad tycker Ni om celebsmammorna och von Krusenstjernas artikel? Intressant om Ni vill dela med er! - Mamma W