Det designade barnet?
Läs och begrunda Karin Ströms artikel Barnet - en levande attiralj i gårdagens SVD. Ström fokuserar på den ökade konsumtionen gällande ting för barn och försöker att sätta in trenden i ett störe sammanhang. Från Madonnas uppmärksammade adoption går svepet till välharmonierade barnrum.
En del av denna strömning tillgodogör ni er just nu. Living by C&W erbjuder en personlig guidning i pryldjungeln och anledningen till att vi kan göra det är förstås en marknad som fullkomligt har exploderat de senaste åren. Konsumtionsvilliga 70-talister med vurm för design har blivit föräldrar och lätta offer för retrokläder och Barbapappor i alla dess former. Formspråket för barn hade inte förändrats på lång tid, vilket gjorde att det fanns ett stort hål på marknaden. Marknaden mättas förmodligen när cikeln sluts, men visst är det även positivt att vi numera tänker på form och design gällande våra små? Barnkammaren står förväntansfullt på tur inför nästa makeover-fas i hemmen. Nyligen kunde föräldrar och barn titta på "extreme-barnrums-makeover" i bollibompatappning.
Det skulle vara intressant att höra era tankar kring fenomenet! Blir våra barn mer och mer till levande statement-attiraljer för stressade heltidsarbetande föräldrar som försöker döva det dåliga samvetet över minus på närvarokontot med prylar, eller ser ni positivt på att form, stil och design även hittat in i barnkammaren?
Under alla omständigheter finns marknaden och vi lovar att göra vårt bästa för att ge er vägledning i den växande och spännande barnvärlden! - Mamma W & Mamma C
En nyhet på Living by C&W är intervjuer med designers inom fältet form för barn. Håll utkik!
Åh, du vet att jag älskar diskussioner som denna. Men nu är tiden knapp - borde bara korrekturläsa provtrycket av boken - bok.
Men lite snabbt: Jag försöker se den nya trenden med positiva ögon och inte de den som ett utslag av föräldrars dåliga samvete. Det är på tiden att barn och barnrummen sätts i centrum, för den skull behöver ju inte allt vara dyrt och exklusivt. Att barnrummen sätts i fokus tror jag är en naturlig följd av alla “göra-om-hemma” program. Dessutom tilltalas jag av tanken att barnrummen kan skapa harmoni för barnen samtidigt som de ska vara borga för kreativitet och inspiration. Jag tycker att det är så skönt att det äntligen kommer kontraster till alla otroligt färggranna och låtande leksaker, och barnrum som bara skriker barn.
Comment by Lo — 30 October 2006 @ 12:02
Jag tror inte att det är värre nu än förut. Barn har alltid varit lite som en attiralj, bara att det visat sig på olika sätt. Modet är ju annorlunda från tid till tid.
Jag är också otroligt positiv till den nya fokuseringen på barnrum, och tror precis som Lo att det kan bidra till harmoni och kreativitet istället.
Comment by Melinda — 30 October 2006 @ 12:34
Jag tror att det är så himla lätt att raljera och generalisera om dessa “Vasastansföräldrar” med sina glassiga vagnar o s v. Men jag tror att de älskar sina barn lika mycket som föräldrar som handlar allt second hand gör, och det är det enda som betyder något. Själv handlar jag nästan alla barnkläder på H&M, för snåljåpen i mig skulle må så dåligt av att se banen spilla på/ha sönder/växa ur svindyra märkeskläder. men alla gör ju som de vill, och att man gillar att köpa snygga kläder och saker till sina barn betyder väl inte att man ser barnet som en modepryl, eller? Sen är det en annan sak att jag inte tycker att man ska skämma bort barnen för mycket när de kommer i en mer medveten ålder. Jag fasar för märkeshetsen man hört talas om, som kan börja redan på mellanstadiet…
En annan sak, mammorna C & W: har ni tips på bra webshopar där man kan handla leksaker till jul, om man har foglossning och inte klarar att gå på stan?
Comment by Pia Printz — 30 October 2006 @ 13:05
Jag tycker den här diskussionen är intressant. Är själv mycket inrednings- och design intresserad och köper gärna snygga designade leksaker och inredningsattiraljer till mina barn. Men jag tycker samtidigt det är viktigt att det inte går för långt, att barnen till slut sitter där som inredningsattiraljer själva i det perfekta designade barnrummet med minimalistisk inredning och snygga men kanske inte så lekvänliga (?) leksaker i trä. Har funderat mycket kring detta i och med att mina barn just fyllt år bägge två, ska de föräras med snygga leksaker (som jag vill ha) eller fula plastiga blippbloppande grejor som de själva vill ha? Försöker kompromissa så mycket det går men det är lurigt tycker jag och inte helt självklart. Tycker också det är lite fånigt när vissa “stilmedvetna” mammor säger att de är så trötta på att “flickor ska ha rosa och pojkar ha blått” och så klär de sina barn i trendiga färgglada Katvigränder eller 70-talsmönster istället. Som om det vore mer “fritt och nytänkande”, det är ju bara en annan trend!
Hm, mycket finns att säga om detta men nu måste jag jobba lite
Comment by Piddel — 30 October 2006 @ 13:06
Lo: Ja, det fina är ju att man är fri att använda alla möjligheter för barnen på sitt eget personliga sätt, och din tanke med att barnrummet skall vara en kreativ och harmonisk plats borde vara tilltalande för de flesta.
Melinda: Fast jag tror att det är extremt tydligt nu att barnen kan uppfattas som en attiralj än tex på -70-talet när vi (?) själv växte upp. Att det är så tydligt kanske beror på att vi konsumerar betydligt mer nu än tidigare och att utbudet är så enormt mycket större inom barnormådet nu än för 30 år sedan.
Pia: Håller med, tänk att man alltid måste hitta en anlednign till varför folk gör si eller så? Naturligtvis älskar alla (normala) föräldrar sina barn mest i hela världen, proggare eller Vastastanboende spelar ingen roll. Webbshoppar det kan vi, och det kommer absolut komma mycket tips av den varan i god tid innan jul, för alla inklusive foglossningshandikappade!
Piddel: Intressanta tankar som jag håller med om, blipp som barnen vill ha eller estetiskt tilltalande som föräldrarna kanske föredrar? Vad skall man välja? Svåra val om man bara avskyr fula och dåliga platleksaker. Och det där med rosa/blått vs ex Katvig är också en intressant jämförelse. Nej inte särskilt fritt tänkande där inte! Hur som helst så är vi nog fångade i ett styrt tänkande vad vi än gör och hur mycket vi än tror att vi är så unika och gör det enda rätta!
Comment by MammaC — 30 October 2006 @ 22:02
Hej och tack för en bra sida.
Jag väntar mitt första barn om tre veckor och suger i mig råd och tips som en svamp. Jag håller också med om mycket som sagts ovan men funderar på detta som togs upp om rosa och blått/katvig osv. Det jag iallafall är trött på är ju inte själva färgerna rosa och blått utan könsuppdelningen, att det fortfarande är så uppdelat hos de stora varuhusen med rosa och prinsesstryck på tjejavdelningen osv. Jag förstår inte varför färgurvalet måste vara så begränsat beroende på kön och speciellt inte till små bebisar. Att man redan tidigt, tidigt ska får en identitet utifrån sitt kön. Sen har jag förstått att äldre tjejer och killar har väldigt bestämda åsikter om vilka färger de vill ha, som ngn av era tjejer som gillar rosa och jag älskade mitt rosa Barbiehus när jag var liten… men då väljer ju barnet själv.
Personligen tycker jag Katvig och 70-tal är väldigt fint men gillar framförallt att det inte är en så tydlig “könsmottagare” till plaggen.
Må så gott!
Comment by Jenny — 31 October 2006 @ 7:53
När jag pratade om det blått-rosa vs katvig menade jag nog egentligen det konventionella vs det trendiga. Man hör föräldrar som säger sig ha tröttnat på det traditionella utbudet av barnkläder och vill vara personliga och inte påverkade av normer. Då är det lustigt att dessa barn ser exakt likadana ut i tex kläder från Katvig etc. Givetvis är de också påverkade av rådande trender och ideal, om än inte de traditionella. Riktigt personlig och “fritänkande” skulle man väl vara om man kanske klädde barnen i en salig blandning av kläder man själv tyckte om tex rosa på lillkillen och kläder från 80-talet på tjejen?
Comment by Piddel — 31 October 2006 @ 8:57
Jamen det håller jag med om. En av anledningarna till att vi inte tagit reda på kön på vår kommande är för att vi inte ska få enbart typiska “tjej-” eller “killsaker” (av ffa våra föräldrar). Samtidigt är jag rädd att göra en grej av det hela genom att tex klä en bebispojke i mycket rosa, då blir ju bebisen ett politiskt statement för MINA åsikter. Jag har hursomhelst hittat fina “könsneutrala” bebiskläder på Dunnis och som sagt Katvig och även PoP. Dunnis vill jag verkligen tipsa om, de har tom svarta bebiskläder som jag tycker är jättefint och med dödskallar och så.. och så är de billiga (finns på www.dunnis.se).
Hälsning!
/Jenny
Comment by Jenny — 31 October 2006 @ 15:42