Födelsedagspresenten
Dottern som fyller 5 år den 31 oktober har fått ett Stockholmshus av mor och far. Och jag skriver har för hon har redan fått det. Eller rättare sagt hon har redan tagit det. Jag hade omsorgsfullt gömt dockskåpet i bastun. I fredags fick jag så plötsligt veta av dottern att det står ett dockskåp i bastun. Glöm det säger jag och försöker låta väldigt ointresserad. Glöm det säger dottern och vill leka bums och kan inte förstå varför det står ett dockskåp i bastun som hon inte får leka med (fair enough).
Själv känner jag mig fångade i en konstig sit com utan pålagt fejkskratt eftersom jag tillslut blir arg (det finns ingen som kan tjata och ifrågasätta såsom dotter C) och dottern blir ledsen så tårarna sprutar. Tillslut (och fråga mig inte hur) faller dockskåpet i glömska (hahaha trodde jag ja) och vi äter middag, somnar och det blir till nästa morgon. 5-årskalasdagen.
Föräldrarna ligger och drar sig i sängvärmen men det är oroväckande tyst. Plötsligt hörs ett stånkande och pustande. Några är på väg upp för trappan.
Storasyster: - Bra! Nu är vi snart uppe!
Lillebror: Men….det är lite tungt….
Storasyster: Men det går ju jättebra, snart är vi uppe, ta i lite till bara…
Lillebror: ja….men det känns obehagligt….
Storasyster: Men, vi är upp nu ju! Vad Bra!
Storasyster har alltså fått lillebror att hjälpa till att kånka dockskåpet uppför trappan (tungt dockskåp, lång trappa). Och lyckats. Säga vad man vill men man måste ju ge henne en eloge för att never ever ge sig. Själv kunde jag vid det här laget inte låta bli att skratta högt. Dessutom är den där otroligt starka målmedvetenheten något jag känner igen mycket väl. Det skulle kunna vara jag det där. Bara det.
Sedan blev det lyckat klassiskt rosa flickbarnkalas, men mer om det på måndag. - Mamma C
Ha ha, vilken tjej! Bra jobbat.
Comment by Nilla — 28 October 2006 @ 20:40
*fniss* Gissa vem som mer gömt dockskåp i bastun? Med en filt över. Vi har bastu i källaren och vistas mycket sällan där. Får se om det får stå orört till 3-årsdagen i januari
Comment by Lisa — 28 October 2006 @ 20:45
Hihi, vilken liten entreprenör!
Comment by Linnea — 28 October 2006 @ 21:27
Åhh, vilken härlig historia. Fick mig ett gott skratt så här på morgonen!
//V
Comment by Vildangel — 29 October 2006 @ 7:10
mormor skrattade hjärtligt och gott,såg hela sekvensen som en film, och är naturligtvis inte ett dugg förvånad över händelseutvecklingen!”dom små liven” Ser fram emot kalasbeskrivning på måndag! Mor
Comment by Boel K.ullenberg — 29 October 2006 @ 12:53
*hihi* Härligt företagsam liten dam som vet vad hon vill:) Det är väl klart hon inte orkar vänta…
Comment by Vicke — 29 October 2006 @ 13:40
Underbart! Även om det kan vara enerverande är det härligt med initiativrika barn. Hoppas att det var ett kalas till dotterns belåtenhet. Min blivande 5-åring planerar redan…
Comment by Lo — 29 October 2006 @ 19:38
Nilla: ja det måste man ju faktiskt säga!
Lisa: hahaha! jag hade också gömt dockskåpet under, inte en filt, men väl ett lakan, men inte hjälpte det. Fast vad hade jag trott egentligen, det finns ingen som kan snoka upp saker som dotter C.
Linnea: förhoppningsvis blir det något bra av den egenskapen så småningom!
Vildangel: vi också faktiskt, trots allt!
MorB: kan tänka mig att du såg det framför dig!
Vicke: nej klart hon inte orkade…!
Lo: Så är det nog ja. Kalaset blev mycket lyckat!
Comment by MammaC — 29 October 2006 @ 23:39