Supermamman Hillevi Wahl medverkar i gårdagens Metro med en artikel kring att funktionshindrade barn är osynliggjorda i media - Jag vill se fyrklöversbarn - överallt. Artikeln ledsagas av en undersökning där man kan fylla i om Wahl har rätt eller inte. Föga överraskande är det en jordskredsseger för att hon har rätt - kan man tycka något annat? Kan man tycka att det inte är okej för utveklingsstörda barn att vara med i Bolibompa? Nej, det kan man nog inte.

Jag kommer att tänka på Benettons mycket uppmärksammade reklam från 2000 betitlad Sunflowers. The photos give an impression of unstrained genuineness, innocence and hope. They are pictures that, as Tamaro emphasises, “speak of a world with no defences, no limits, no preconceptions. A world that presents itself by offering the immediacy of its love”. När jag föreläste på universitetet använde jag (med inspiration från Majgull Axelsson) reklamkampanjen för att visa på att vi ofta gör de funktionshindrade till några andra än vi själva. De utvecklingsstörda barnen blir ofta till gudagåvor som kan visa oss något om den sanna kärlekens väsen. De är oförstörda, rena och på ett sätt bättre än vi andra "normala". Det är farligt att idealisera på detta vis. Pendeln kan likagärna svänga till ett demoniserande istället, som den har gjort många gånger bakåt i historien.

För visst är det ändå så att de funktionshindrade barnen är mer representerade i media nu än tidigare? Lite kan bli mer naturligtvis, men vad jag skulle vilja se är att de barnen oftare blir tagna på precis samma villkor som vilka barn som helst. Trotsiga småttisar som inte vill gå och sova, syskonkiv och kreativa små. Att barnen framförallt blir barn och inte funktionshindrade barn. (Mina föreställningar utmanades rejält vid en konferens en gång. Vi var på samma ställe där en stor konferens för synskadade pågick för fullt. När vi skulle gå hem på kvällen mötte vi glada gäng som uppenbarligen hade fått alldeles för mycket att dricka. Runda om fötterna gick de och famlade efter de rep som satts upp som ett enkelt hjälpmedel. Det är självklart att de hade samma konferensvanor som många andra, men mina normföreställningar fick sig en rejäl knäck här…)

Intressant att höra era tankar kring artikeln! - Mamma W